Veckans Djur

När vår Herres år 2011 tog sina första stapplande steg satt eder utsände i bakrusig förvirring och smidde ogrundade planer. Den första tanke som dök upp i min sargade hjärna var att det var ett perfekt läge att ge en gammal oerhört dum idé en ny chans. Att varje vecka, oavsett väderlek, presentera en starkt symbolladdad representant för vår vilda omvärld, med tillhörande blytung motivation för dess nominering och ett oemotståndligt porträtt som i en vacker värld hade talat för sig själv.

Jag ger er: Veckans Djur.

Låt djuret vara er ledstjärna i livets jämmerdal. Må det ledsaga er i dagarna sju innan stafettpinnen skickas vidare till nästa varelse. Identifiera er med djuret. Låt det välsigna er och bevara er och vara er nådig. Känn med djuret, BLI djuret. Bejaka dess lekamen, betrakta dess upphöjda plats i Guds gröna hage, trollbinds av dess mäktiga närvaro i ditt liv. För en vecka är det bara ni och inget skall skilja er åt förutom första bästa måndag, vilken obönhörligt slår sina rostiga klor i oss med strikt statiska sjudygnsintervaller. Fuck you, måndag.

Det är enorma krafter vi har att göra med.

Då den här bloggen fick sin motvilliga reboot igår och denna dag ser vecka fem födas så har de första fyra kreaturen endast offentliggjorts på det obskyra sociala mediet Facebook. Av hänsyn till min växande fanbase ser jag mig nu tvungen att presentera en smärre resumé innan den bomb som just Veckans Djur alltid skola bli låts brisera. Hav förtröstan, tålamod är en dygd.

DJUR #1: Myrkotten.
Motivering: För allt vad den gjort för mänskligheten.


Den är dessutom släkt med både myrslok och armadillo.

DJUR #2: Den flygande hunden a.k.a fruitbat.
Motivering: Fruitbat, för tusan! 'nuff said.


Förbjuden frukt smakar bäst.

DJUR #3: Alpacka
Motivering: För att de är helt jävla mongo.


Hurr durr. Derp derp.

DJUR 4#: Surikat
Motivering: Om Kraftwerk hade varit pälsdjur.


Från vänster: Florian Schneider, Wolfgang Flür,
Karl Bartos, Ralf Hütter, Klaus Roeder

Och för att göra väntans pina så kort som möjligt…

VECKANS DJUR #5: KAKADUA
Motivering: De fäller upp sin kam när de skriker. Jag och alla pseudo-gothare hade kunnat sälja din morsa för att ha samma egenskap. Dessutom ser de roliga ut när de äter.

Waka waka!

Enligt Grotesco så hade Hitler ingen kakadua:


Det har inte jag heller. Betyder det att denna gemensamma nämnare gör att jag har kopplingar till Hitler och därmed i förlängningen till nationalsocialismen?

Enligt rådande kvällstidningsretorik är det precis vad jag har. Jag passar därmed härmed på att be alla förintelsens offer om ursäkt och väntar med hängande huvud och penis på Aftonblaskans upprörda rapportering om "Nynazismen i bloggosfären - Vi har hela listan". Sieg Heil, era Satans medlöpare. Rollspelen och hårdrocken fick mig att göra det.

Måndag innebär för övrigt inte bara Veckans Djur utan också den dag då man skall påminnas om vilken dålig människa man är och hur uselt livet är att leva, så nu är det slut med festligheterna.

Stick och skäms nu, allihop.

//J.