The Star-spawns are not right

Att vara fanboy är något jag tar på största allvar. Mina Alien-tatueringar och skamlösa vurm för allt som på endera sättet kan relateras till H.P. Lovecraft skulle säkert dömas ut som något man borde ha växt ifrån för över tio år sedan och söka sig till nya, mognare intressen eller - om man får tro en oroväckande stor skara - inga intressen alls.

Hur som helst.

Jag har i flera år med enormt intresse följt mästerregissören Guillermo del Toro och hans långt skridna planer att en gång för alla göra en filmatisering av Lovecraft som inte faller i samma fälla som de som redan gjorts.

Dagon var väl festlig i sina stunder och delar av Necronomicon gjorde i varje fall sitt för att utöka mitt samplingsbibliotek, men på det stora hela är alla spelfilmer med Lovecraft på omslaget ren och skär dynga.

Undantag är den oväntat lyckade The Resurrected som (trots sin spåniga 90-tals-setting och hysteriskt omotiverade amerikanska titel "Shatterbrain") är en riktigt underhållande liten pärla baserad på The Case of Charles Dexter Ward. Här bör också John Carpenters mästerverk At The Mouth of Madness nämnas, denna helt jävla lysande rulle som förvisso inte är baserad på något originalverk av Howard Phillips men som är ett homage av världsklass och tillika det överlägset bästa filmprojektet av något som involverar Mythos.

Felet alla gör när de försöker omsätta Mythos i rörliga bilder är att samtliga får för sig att filmerna till varje pris måste utspela sig i någon slags nutid istället för originalens 30-talsmiljöer. Skall det göras skräckfilm ska det fanimig göras ordentligt och jag förstår inte hur man tänker när man inte begriper att känslan av bottenlös skräck för det okända och den presumtiva närvaron av tentakler gör sig bättre ju längre från vårt moderna, upplysta [sic!] tidevarv man förlägger det i.

Vad fan gör Esoteric Order of Dagon på spanska sydkusten på 2000-talet? Hur kul är det med sanity loss med en mobiltelefon i näven? Är det inte självklart att ett jätteläskigt och dammigt antikvariat är effektivare under ett fiktivt trettiotal än under informationsåldern? Och nog fan är det mer stämningsfullt när protagonisten rotar igenom gulnade tidningsarkiv i taskigt upplysta bibliotekskällare än lojt fjantar ut på Google?

Detta vet ni, detta vet jag och detta vet del Toro. Han tillhör den lilla skara av filmskapare som faktiskt kan och får göra vad han vill och dessutom minns det resten av Hollywood gärna glömmer, det vill säga att "artistisk integritet" inte är något flummigt man kan prioritera bort utan kanske det mest grundläggande för att slutresultatet ska innehålla någon som helst kvalitet.

Och nej, Hollywood. Frånvaron av manus kan inte vägas upp med explosioner och tuttar om man tar sig an Mythos. Bara så att ni vet.

Sålunda. Att någon annan än Guillermo skulle kunna ro "Mountain of Madness" i hamn känns osannolikt. Han kan tentakler, han kan böckerna och han vet vad som krävs för att göra H.P. rättvisa. Ett tidigt manus som råkade läcka ut besvarade frågan alla fanboys/girls/shoggoths ställde sig: Ja, filmen kommer att utspela sig på trettiotalet och inte för en vecka sen. Fattas bara annat, jag undrar hur de skulle kunna förklara nödvändigheten av en antarktisk expedition för att spåna i outforskade områden på Sydpolen när man bara behöver rikta en satellit åt rätt håll eller dra en extra vända i helikopter. (Jag vet att AvP kom med en ful-lösning på varför man behövde åka dit personligen, men den filmen talar vi inte högt om, ok?)

Hade Hollywood fått bestämma hade man dessutom skrivit in en foxy hjältinna för tonårskillarnas skull samt lobbat stenhårt på en PG-13-rating. Samt explosioner.

Go on. Attack me with firearms and see what happens.

Härom veckan kom en nyhet som var bra och dålig. Filmningen skulle starta i maj, 2011 och det var gott att vara människa. Dock, den här artikeln visste också att berätta att hela Hollywoods favorit-utomjording Tom Cruise skulle spela en ledande roll. Där gick halva budgeten, fick man anta. Botox kostar och jag vet inte vilken level han dingat upp till i Hubbards cabal, men det är inte gratis att bli upplyst med de metoderna. Nå, jag medger att Vanilla Sky och Minority Report var utmärkta filmer (men, var det Tompas förtjänst?), däremot inte War of the Worlds. H.G. Wells är nästan lika helig som H.P. och jag vill kräkas genom näsan när man skriver in gulliga barnroller i manus bara för att det skall vara så (ja, oh extremt onödiga ny-inspelning av The day the Earth stood still, jag talar om dig).

Allt var förlåtet när Ron Perlman lades till listan.
Den mannen gör allting rätt.











Lesser servitor race, kanske?

Idag kom en dusch kallare än de ismassor som döljer shoggothernas hemvist. Trots James Camerons frikostiga producent-slantar har hela projektet gått in i väggen och det ser mörkare ut än [valfri skitnödig mythos-referens]. Läs här och även här. Hur jävla svårt kan det vara?










Hollywood, vi har ögonen på er.

Hör på, Guillermo: Fimpa Tompa och detta erbarmliga 3D-tjafs, bara där kan du skala ner budgeten med åtskilliga miljoner. Sök upp en annan studio som inte är lika gnälliga, se för helsike till att inte under några som helst villkors vis tumma på R-rating och ge oss det vi har förtjänat i trettio års tid - en värdig och källmaterialet trogen Lovecraft-film utan all jävla tillrättalagd idioti som per definition förstör alltihop. Du är den ende som kan göra det ordentligt och om inte ens du kan sjösätta detta så lär vi aldrig få se vettiga tentakler på vita duken.

Och, handen på hjärtat, vad finns det då att se fram emot här i livet?