Kulturskymning

Under veckan som gått så har två händelser i mediabruset stuckit ut lite extra bland allt trams om fotboll och vettskrämda väderleksrapporter inför midsommarhelgen. De kan tyckas helt orelaterade vid första anblicken, men de hänger ihop fullständigt vid en närmare titt genom en retrospektivt dyster spegel och är båda extremt otrevliga och samtidigt tragikomiska ekon från historiens skräphög.

Ni har förmodligen hängt med: Margareta Larsson är riksdagsledamot för Sverigedemokraterna; ett utpräglat reaktionärt parti som har ofattbart många åsikter om kulturers vara och icke vara trots det är ett faktum att kulturarbetare, konstnärer och politiskt uttalade musiker på högerkanten går att räkna på ena fotens stortår och inom SD torde antalet vara noll. (Cue: “jamen Hitler var ju konstnär!!!” Jojomensan. Gör vad ni vill med den informationen i sammanhanget.)

Alla vet bakgrunden. En konstnär vid namn Carolina Falkholt fick i uppdrag att smycka en vägg på en skola i Nyköping och gjorde detta medelst ett stort stiliserat kvinnligt underliv.

Dat twat

Ni ser? Det är liksom inte en grovt uppvresad jävla svullen porrfitta eller någon detaljerat och realistiskt framställd översexualiserad framstjärt från tonåriga gråtrunksessioner, utan ett ganska så klassiskt konstverk utan tungt laddade undertoner och med fin färgsättning. Det kan en tycka vad en vill om. Du kan gilla, förfasas, stå fullkomligt likgiltig eller en kombination av alltihop — det är liksom konstens uppgift. Att väcka reaktioner.

Maggan blev mäkta upprörd, och har all rätt i världen till detta om hon nu känner för det. Vad som gör det hela oerhört obehagligt är att hon i egenskap av riksdagsledamot och därmed politiker i beslutsfattande position på fullt allvar propagerade för att Falkholt borde kastas i fängelse. Ja, på riktigt. Konstnärer som inte faller de styrande på läppen skall arresteras och oskadliggöras. Lås in de jävlarna, inte kan vi låta folk springa runt och skapa vulgariteter som upprör den känsliga nationella själen hos en samling lättstötta bakåtsträvare som själva aldrig lagt två strån i kors för att åstadkomma några kreativa bidrag till den kulturella utvecklingen.

Fast, nu visade det sig ju vara för... wait for it... BARNENS skull. Jajamen, dessa oskyldiga och oförstörda telningar ska inte behöva exponeras för sådana här gräsligheter. Kasta den perversa konstnären i Katlagrottan på vatten och stryk och släng bort nyckeln, detta är sexuella trakasserier (vilket torde vara ett slag i ansiktet på alla som faktiskt har blivit sexuellt trakasserade på riktigt).

Att det sedan urminnes tider stått statyer utan en tråd på kroppen och med exponerade ballar, pattar och sköten skamlöst bjudit ut sig i någon fontän i ungefär samtliga svenska städer har uppenbarligen inte bekommit henne ett dugg. Det är ju heller inte direkt så att de står i skyddad verkstad bortom de vilseledda ynglingarnas lättpåverkade små ögon.

Hahaha, kuk.

Ni vet alla vilka som gärna lät låsa in och/eller avrätta uppstudsiga konstnärer, författare, artister, kompositörer etc som hade mage att utmana samtiden, normer och de riktlinjer som satts av en fullkomligt bortkollrad överhet utan några som helst kvalifikationer att avgöra saken? Ja, exakt. De där jävlarna som byggde motorvägar och betedde sig allmänt ruttet mot diverse enligt dem misshagliga grupper och vars ideologi INTE ALLS med tiden lade grunden för Sverigedemokraternas bildande, nej nej, det är bara ett räkneexempel. Just de där asen. Och oerhört många fler.

"Att skydda ungdomen" är som bekant även Putins argument för att hela den ryska anti-HBTQ-lagen skulle vara  fullt berättigad. För absolut, det känns så oerhört trovärdigt med ett "alltså, det är ju inte jag som tar illa upp, jag tänker på de små". Det är ett jävla sätt att dölja sin egen sexualnoja med en uselt maskerad undanflykt om omtanke för barn och ungdom, oavsett om du heter Vladimir eller Margareta.

Vi fnyser av missnöje när Kina spärrar in konstnärer som inte uppför sig och darrar med underläppen över autentiska fall i dumma gamla Sovjet, men den här vansinniga människan ställer sig i talarstolen och uppbragt föreslår ett liknande system och kommer undan med det. Hon har förvisso blivit blästrad och kölhalad av både press och internet, men får behålla jobbet utan vidare repressalier (i skrivandes stund), och det spelar ju egentligen ingen roll eftersom det absolut värsta straff som kan drabba någon som väl tagit sig i politikens finrum är att bli uppmanad att avgå, så ingen av dem har något att frukta. Att hon gjorde världens sämsta pudel och försökte släta över det hela med att det var bara hon som privatperson som tyckt till och inte i egenskap av riksdagsledamot för SD är patetiskt, hon får en oförtjänt lön för att sitta och slacka på sin position och då går det ta mig fan inte att utan förvarning plötsligt koppla bort partitillhörigheten och stå och trolla i eget namn.

Courtesy of M. Larsson.

”Men det är ju inte samma sak!” säger apologeterna som vägrar dra paralleller mellan det här anspråkslösa lilla förslaget och Entartete Kunst, och flera käcka toppkommentatorer på forum har påpekat att det faktiskt ändå säkert bara är en sån där femenazirödstrumpa som klottrat en kromosommutta på en skolvägg och sådana manshatare ska ju bara hålla käften och borde dessutom gruppknullas till nationell underkastelse. Det är ju ren landsförrädarpropaganda att hävda att det skulle finnas några liknelser mellan detta och obskyra gemensamma nämnare hos historiska små incidenter som folk envisas med att komma ihåg.

Det var ju det där med Yttrandefrihet™, ett argument som Maggans fotsoldater krampaktigt ylar om så fort någon råkar säga emot dem i minsta sammanhang. Uppenbarligen är det väldigt godtyckligt när, hur och var denna frihet skall gälla, och en utbredd uppfattning i de där tveksamma leden är att yttrandefrihet betyder att fritt och ohejdat få sprida hat på obskyra nätforum och den är verkligen inte applicerbar på konstnärer såvida inte de gör skäggiga rondellhundar eller är borderline-besatta av afrikanska nidbilder. 

Yttrandefriheten hyllas bland annat av Klassiska Liberaler™, en rörelse som stendog för evigheter sedan och numera bara har namnet gemensamt med det hela och är en buzzword-infesterad gruppering som har få beröringspunkter med den ursprungliga ideologin. Deras andliga fäder skulle skulle ha gått hen ur huse för att platta till Margareta, men dagens representanter har betydligt viktigare saker för sig: 

Ni vet dealen. Peace and Love-festivalen i Borlänge bokade en för mig okänd artist vid namn Kartellen, och tydligen har frontfiguren Sebbe Staxx suttit i finkan — förmodligen för att ha målat en fitta på en vägg — samt har texter som önskar livet ur bland annat fascister och är som så många av oss öppet hatisk till de destruktiva krafter som fått fritt spelrum i samhället och drar sig inte för att säga det rakt ut utan att lägga band på sig. 

Någon uppmärksammade att Kartellen inte sjöng rara visor om glädje och sorg, och plötsligt meddelades det att Sebbe inte längre var välkommen till festivalen. Enligt tidiga rapporter berodde det på att en tung sponsor fick kalla fötter av Sebbes medverkan och drog sig ur. Debatten kom som ett brev på posten, andra artister hotade att hoppa av, det skrevs löpmeter i tidningar och bloggar om huruvida detta var 1) bra eller 2) dåligt och för första gången sedan Siwert Öholms dagar rasade debatten om “våldsmusik” som om de senaste tjugofem åren aldrig ens hade passerat. Det råder delade meningar om händelseförloppet men plötsligt var Kartellen välkommen trots allt, huvudsponsorn ute ur leken och de andra artisterna beslutade sig för att medverka igen. Jag tänker inte gräva i hela den där härvan, det är inte själva poängen.

Jag har hört alldeles för mycket grindcore, kängpunk, gangsterrap, den norskaste och svartaste av metall och Gud/Satan vet vad för bloddrypande, radioaktiva och krutröksdoftande obsceniteter och textmässiga tillmälen för att ens höja ett ögonbryn över vad gemene man skulle klassa som ”våldsmusik” och det är min absoluta övertygelse att den sortens texter snarare är vredesmättade samtidsdokument än någon slags uppmaning att gå ut och spränga saker på riktigt. De som trots allt gör det hade gjort det iallafall förr eller senare, ibland räcker det med att grannens hund tittar över och beordrar vad som måste göras. 

Kort sagt: 2014 var året då medelsvensson efter en lång tid i dvala upptäckte att det fanns musik med våldsamma texter, vilket för dem var ett nytt och hotfullt fenomen utan motstycke i historien. Halva mediasverige vaknade till liv och hällde bensin på en debatt som aldrig borde ha väckts till liv igen. Det här handlar inte om huruvida sponsorer skall styra det kulturella utbudet eller ej (min kortfattade åsikt: i helvete heller att de ska), det har andra skrivit om bättre på annat håll. Jag är mer intresserad av de högljudda åsikter som luftades i svallvågorna efter allt ovanstående i forumstrådar, kommentarsfält och andra kanaler. 

Det var så bekant på något vis. Hade jag inte hört det här resonemanget förr någonstans? För länge sedan? Kunde det vara...?

“Ok, Tipper. Gimme yer best shot!”

Japp, jag är gammal nog att minnas debatten om den ”farliga hårdrocken” på 80-talet. Den för evigt besegrade moralpanikorganisationen Hem- och Skola och deras självutnämnde vite riddare Siewert Öholm (med sin lille väpnare Allan Rubin, som saknade exakt alla tänkbara kvalifikationer för att uttala sig i några sociala frågor överhuvudtaget) ägnade större delen av ett decennium åt att på bästa sändningstid försöka stoppa vidrigheter som rollspel, hårdrock och andra onämnbara skräpkulturyttringar som utan några som helst dokumenterade undantag obönhörligen ledde till självmord, satanism, dödsknark och bögerier för en hel generation. Ockulta överstepräster som Alice Cooper, Ozzy Osbourne, Blackie Lawless och en fuckload andra tvivelaktiga underhållare med oheliga artistnamn, kläder och ansiktsmålningar som på ett jättetaskigt sätt utmanade strikta och inarbetade könsroller och samhällsnormer kastade med en aldrig sinande blodtörst lättpåverkade intet ont anande tonåringar i fördärvet —  hade inte Moralens Väktare ryckt ut med svettiga biblar och ett gudagivet tolkningsföreträde om vad som borde få sjungas om offentligt så hade hela min generation varit utplånad från jordens yta i hedonistisk självdestruktion för länge sedan.

Hail the white saviour, defeater of Vasp!

Till alla er som surmulet gnäller om ”förbuds-Sverige” och om allt man inte ”får säga i det här landet längre”, ni ska ha förbannat klart för er att detta var ett tidevarv då den saken nästan blev ett faktum och inte som idag bara en fantasi hos rättshaverister som inte tål att bli ifrågasatta. Jag vill inte höra ett jävla pip från er sida bara för att ni tror att det är samma sak att ”bli tystad” som att någon säger ”jag anser att du har fel på varenda punkt”. Get it? Detta var inte enskilda exempel på nån ensam proffstyckare som ifrågasatte något fenomen via en insändare, utan tunga instanser och – hur svårt det än är att tro det med dagens mått – dåtidens mediaelit som drev ett, haha, stort drev för att en gång för alla spika direktiven för vad för slags kulturfenomen som skulle tillåtas i landet.

Med facit i hand kan vi konstatera att det sket sig något så in i bänken för Öholm och hans med tiden övergivna arméer. Hårdrocken är större (och brutalt mycket mer "våldsförhärligande") än någonsin och det jämförelsevis oskyldiga och inte det minsta grafiska bordsrollspelandet har förvisso minskat på grund av datorspel och lajv, men det är knappast Allan Rubins förtjänst — och vi som var unga gossar, flickor och annat när det begav sig lever idag nästan allihop som fungerande samhällsmedborgare utan att begrava oss i bögerier och ockultism annat än vid festligare tillfällen och till husbehov. Hela den generationen är vuxen nu och många skrattar gott åt dåtidens moralpanik, vi tycker att det där var jättefånigt men något som tillhör det förflutna och skulle väl aldrig själva...

...eller? 

Liberala debattörer har under hela den här Kartellhärvan skrikit sig hesa om “våldsförhärligande musik”, ställt sig bakom sponsorernas missnöje över Sebbes initiala bokning och ondgjort sig till det yttersta över ombokningen och festivalledningens beslut att ge efter för den IMO ytterst berättigade kritiken.
Likt besvikna föräldrar har de med rynkade pannor och armarna i kors skakat på huvudena under djupa suckar och med tålmodigt mästrande faderlighet upplyst den oborstade kulturvänstern om att det inte är någon som helst nyansskillnad mellan att rappa ut sitt hat mot nazister och att hylla Hitler i så kallad Vit Makt-musik. Den envist hävdade devisen att det i praktiken inte är någon egentlig skillnad mellan den yttersta höger- och vänsterfalangen har rapats upp på borgerliga ledarsidor till den milda grad att en hel skvadron tyckare har fått för sig att det faktiskt är sant. (”Båda, öh, typ slåss väl, duh.”) Nazister är tydligen, trots vad fanskapen faktiskt vill och är beredda att utföra, på fullt allvar bara ”oliktänkande” [sic!] och det ägnas oroväckande mycket skriverier åt att försvara deras rätt att få komma till tals. Tydligen tror dessa skribenter att de kommer att något slags fripass den osannolika dag då “det stora raskriget” tar vid och att stormtrupperna skall låta dem få löpa fritt. Jag tror mig ha sett tillräckligt mycket brunskjortegnäll om “judemedia” för att misstänka att de kanske inte kommer undan riktigt så enkelt.

”Lika goda kålsupare” har blivit den skitnödigaste catch phrase som skådats på år och dag, och det anses helt legitimt att sitta i välstruken skjorta med en kopp designerkaffe i sitt elfenbenstorn, peka med hela handen och tvärsäkert läxa upp alla mindre vetande att det är ingen som helst skillnad på att vara med i en grupp som uttalat vill utrota, ha ihjäl, förvisa eller bara ge jävligt mycket stryk till i stort sett samtliga minoriteter utom sin egen och att deltaga i grupper som med exakt alla medel som står till buds försöker förhindra att just detta sker. Och med denna ohyggligt förenklade samhällsanalys tar dessa knivskarpa tänkare bladet från munnen och basunerar ut att nu måste vi...
Stoppa omoralen i musiken! Omoralen i musiken! Stoppa den!

Men först super vi!

För helvete, grabbar. Ni har blivit vår föräldrageneration och alla dessförinnan. Ni förfasas över kulturyttringar ni inte begriper, kan sätta er in i, ser någon mening med och till syvende och sist skräms av och därvidlag vill sätta stopp för. JAG begriper inte heller Kartellen, men det är för att jag är totalt ointresserad av hiphop, och oavsett vad jag personligen anser om kvalitet och budskap i deras texter så vore jag en satans hycklare om jag började slåss mot väderkvarnar med tanke på den allt annat än välartade punk, synth och metal jag växte upp med.

Rockmusik, punk, hiphop och alla möjliga upproriska musikformer har under hela sin existens tagit i ända från tårna för att vråla ut sitt missnöje över sin samtid och har varken tid eller skyldighet att linda in det i mjuka formuleringar för att inte trampa nån lättkränkt jävel på tårna. Det är dess förbannade uppgift att vara explicit och skitförbannad, och bara för att det de protesterar mot ligger inom ER jämrans intressesfär så behöver inte en käft be om er tillåtelse på några plan alls. Ni behöver inte gilla det, ni behöver inte begripa det, ni får (och bör) uppröras men ni har överhuvudtaget ingen vetorätt i hur det framförs.

När jag påpekar detta får jag en förvånat yrvaken reaktion och samma mantra som längre upp: ”Men... det är inte samma sak!” 

Jo.

Jo för fan, det är precis vad det är. 

Det är PRECIS samma sak som när konservativa, vita amerikaner förfasades över ”n*germusik” under jazzens glansdagar, när livrädda föräldrar fick skrämselhicka av Elvis skamlösa läderbyxjuckande eller stormen mot The Beatles som trots att Paulus tydligt sagt ifrån på skarpen i 1 Kor 11:17 lät håret växa fritt i ouppfostrad gudlöshet och gjorde det omöjligt för den moraliskt medvetne att kunna avgöra om de var män eller kvinnor.

Jaha, tack som fan, hen-maffian!!!111ett

Ni ser era trygga principer utmanas av artister och konstiga kulturkufar som inte spelar efter er världsbild och därför måste kväsas. Precis som era förfäder gjorde. Det är Siewert, Allan, Didi och Björn mot hårdrock och rollspel all over again. 

Ni ställer i er i samma led som de som blev jätteupprörda över att Ebba Grön sjöng ”Häng Gud”, ni fick Depeche Mode bojkottade i brittisk radio för ”Blasphemous Rumours”, ni är alla som såg världens undergång närma sig i och med att en skräcksminkad man med kvinnonamn lät halshugga sig själv på scen, ni är Christian Mothers Against Marilyn Manson, ni är de här griniga sovjeterna, ni är hela jävla videovåldsdebatten, ni är Bundesprüfstelle für jugendgefährdende Medien som förbjöd Cannibal Corpse att framträda i Tyskland, ni är den saudiska sedlighetspolisen, ni fick Oscar Wilde inspärrad och driven i landsflykt för ”immoral behaviour”, ni angav Jesus till romarna för samhällsomstörtande verksamhet, ni blandade Sokrates giftbägare och ta mig fan om ni inte satte eld på biblioteket i Alexandria också. 

Fuck you

Ni är Margareta Larsson som vill fängla konstnärer som inte följer AV ER satta direktiv — oavsett om ni håller med Maggan om just den saken eller ej så spelar ni henne och alla andra själsdödande reaktionära krafter i händerna.

Ni är inte musiker, bildkonstnärer, poeter, skulptörer, teatermänniskor, trubadurer, rappare eller skapande människor. (”Tillväxt” räknas fan inte, för inte ens det klarar ni av att skapa åt några andra än er själva.)

Er sida behärskar inte ämnet annat än som åskådare, vilket om inte annat märks tydligt med tanke på verkshöjden hos den sorgliga lilla klick kulturutövare som återfinns på högerkanten. Att hånfullt försöka byta namn till "nöjesindustri" är inget annat än att erkänna sin brist på insyn.

Ni är heller inte klassiska liberaler, oavsett hur ofta ni väljer att felcitera Voltaire. Hade ni verkligen stått för de (efterkonstruerade) orden hade ni begått kollektiv harakiri det första ni gjorde när artiklar om Kartellens avbokning började cirkulera, men det är tydligt att det är tämligen selektivt när det skall tas debatter om Det Fria Ordet™. Det är inget annat än konservativt hyckleri, sen kan det jamas om ”frihet” hur mycket ni vill. Det är tomma ord som bara gäller en privilegierad grupp som inte drabbas av samhällets alla tillkortakommanden och hotbilder och som har råd att välja fight efter humör.

Det är lätt att ”ta debatten” och kräva ”dialog” när en själv inte står i skottlinjen. Det är enkelt att malligt hävda att somliga ”älskar våld” när det egentligen är så långt det går att komma från att ”älska” någonting och i själva verket endast är en desperat sista utväg för att ens överleva — och den beslutsfattande delen av samhället gäspar, tittar bort och lägger sin energi på att stoppa fittkonst och ge bort vårdcentraler till sina golfpolare.

Pengaräknande högerspöken som inte bidrar ett skvatt till den kulturella utvecklingen skall enbart hålla käften om allt inom det området, vi betackar oss för era ständiga försök att sätta direktiven för vad som gäller. Ni får hjärtans gärna vara med och ta del av utbudet, men hur det framställs och vad det ska innehålla sköts bäst av folk som faktiskt kan det.

Det är ni som är kålsuparna. Siewert är med största sannolikhet stolt över er. 

"God bless you guys!"