Kulturskymning

Under veckan som gått så har två händelser i mediabruset stuckit ut lite extra bland allt trams om fotboll och vettskrämda väderleksrapporter inför midsommarhelgen. De kan tyckas helt orelaterade vid första anblicken, men de hänger ihop fullständigt vid en närmare titt genom en retrospektivt dyster spegel och är båda extremt otrevliga och samtidigt tragikomiska ekon från historiens skräphög.

Ni har förmodligen hängt med: Margareta Larsson är riksdagsledamot för Sverigedemokraterna; ett utpräglat reaktionärt parti som har ofattbart många åsikter om kulturers vara och icke vara trots det är ett faktum att kulturarbetare, konstnärer och politiskt uttalade musiker på högerkanten går att räkna på ena fotens stortår och inom SD torde antalet vara noll. (Cue: “jamen Hitler var ju konstnär!!!” Jojomensan. Gör vad ni vill med den informationen i sammanhanget.)

Alla vet bakgrunden. En konstnär vid namn Carolina Falkholt fick i uppdrag att smycka en vägg på en skola i Nyköping och gjorde detta medelst ett stort stiliserat kvinnligt underliv.

Dat twat

Ni ser? Det är liksom inte en grovt uppvresad jävla svullen porrfitta eller någon detaljerat och realistiskt framställd översexualiserad framstjärt från tonåriga gråtrunksessioner, utan ett ganska så klassiskt konstverk utan tungt laddade undertoner och med fin färgsättning. Det kan en tycka vad en vill om. Du kan gilla, förfasas, stå fullkomligt likgiltig eller en kombination av alltihop — det är liksom konstens uppgift. Att väcka reaktioner.

Maggan blev mäkta upprörd, och har all rätt i världen till detta om hon nu känner för det. Vad som gör det hela oerhört obehagligt är att hon i egenskap av riksdagsledamot och därmed politiker i beslutsfattande position på fullt allvar propagerade för att Falkholt borde kastas i fängelse. Ja, på riktigt. Konstnärer som inte faller de styrande på läppen skall arresteras och oskadliggöras. Lås in de jävlarna, inte kan vi låta folk springa runt och skapa vulgariteter som upprör den känsliga nationella själen hos en samling lättstötta bakåtsträvare som själva aldrig lagt två strån i kors för att åstadkomma några kreativa bidrag till den kulturella utvecklingen.

Fast, nu visade det sig ju vara för... wait for it... BARNENS skull. Jajamen, dessa oskyldiga och oförstörda telningar ska inte behöva exponeras för sådana här gräsligheter. Kasta den perversa konstnären i Katlagrottan på vatten och stryk och släng bort nyckeln, detta är sexuella trakasserier (vilket torde vara ett slag i ansiktet på alla som faktiskt har blivit sexuellt trakasserade på riktigt).

Att det sedan urminnes tider stått statyer utan en tråd på kroppen och med exponerade ballar, pattar och sköten skamlöst bjudit ut sig i någon fontän i ungefär samtliga svenska städer har uppenbarligen inte bekommit henne ett dugg. Det är ju heller inte direkt så att de står i skyddad verkstad bortom de vilseledda ynglingarnas lättpåverkade små ögon.

Hahaha, kuk.

Ni vet alla vilka som gärna lät låsa in och/eller avrätta uppstudsiga konstnärer, författare, artister, kompositörer etc som hade mage att utmana samtiden, normer och de riktlinjer som satts av en fullkomligt bortkollrad överhet utan några som helst kvalifikationer att avgöra saken? Ja, exakt. De där jävlarna som byggde motorvägar och betedde sig allmänt ruttet mot diverse enligt dem misshagliga grupper och vars ideologi INTE ALLS med tiden lade grunden för Sverigedemokraternas bildande, nej nej, det är bara ett räkneexempel. Just de där asen. Och oerhört många fler.

"Att skydda ungdomen" är som bekant även Putins argument för att hela den ryska anti-HBTQ-lagen skulle vara  fullt berättigad. För absolut, det känns så oerhört trovärdigt med ett "alltså, det är ju inte jag som tar illa upp, jag tänker på de små". Det är ett jävla sätt att dölja sin egen sexualnoja med en uselt maskerad undanflykt om omtanke för barn och ungdom, oavsett om du heter Vladimir eller Margareta.

Vi fnyser av missnöje när Kina spärrar in konstnärer som inte uppför sig och darrar med underläppen över autentiska fall i dumma gamla Sovjet, men den här vansinniga människan ställer sig i talarstolen och uppbragt föreslår ett liknande system och kommer undan med det. Hon har förvisso blivit blästrad och kölhalad av både press och internet, men får behålla jobbet utan vidare repressalier (i skrivandes stund), och det spelar ju egentligen ingen roll eftersom det absolut värsta straff som kan drabba någon som väl tagit sig i politikens finrum är att bli uppmanad att avgå, så ingen av dem har något att frukta. Att hon gjorde världens sämsta pudel och försökte släta över det hela med att det var bara hon som privatperson som tyckt till och inte i egenskap av riksdagsledamot för SD är patetiskt, hon får en oförtjänt lön för att sitta och slacka på sin position och då går det ta mig fan inte att utan förvarning plötsligt koppla bort partitillhörigheten och stå och trolla i eget namn.

Courtesy of M. Larsson.

”Men det är ju inte samma sak!” säger apologeterna som vägrar dra paralleller mellan det här anspråkslösa lilla förslaget och Entartete Kunst, och flera käcka toppkommentatorer på forum har påpekat att det faktiskt ändå säkert bara är en sån där femenazirödstrumpa som klottrat en kromosommutta på en skolvägg och sådana manshatare ska ju bara hålla käften och borde dessutom gruppknullas till nationell underkastelse. Det är ju ren landsförrädarpropaganda att hävda att det skulle finnas några liknelser mellan detta och obskyra gemensamma nämnare hos historiska små incidenter som folk envisas med att komma ihåg.

Det var ju det där med Yttrandefrihet™, ett argument som Maggans fotsoldater krampaktigt ylar om så fort någon råkar säga emot dem i minsta sammanhang. Uppenbarligen är det väldigt godtyckligt när, hur och var denna frihet skall gälla, och en utbredd uppfattning i de där tveksamma leden är att yttrandefrihet betyder att fritt och ohejdat få sprida hat på obskyra nätforum och den är verkligen inte applicerbar på konstnärer såvida inte de gör skäggiga rondellhundar eller är borderline-besatta av afrikanska nidbilder. 

Yttrandefriheten hyllas bland annat av Klassiska Liberaler™, en rörelse som stendog för evigheter sedan och numera bara har namnet gemensamt med det hela och är en buzzword-infesterad gruppering som har få beröringspunkter med den ursprungliga ideologin. Deras andliga fäder skulle skulle ha gått hen ur huse för att platta till Margareta, men dagens representanter har betydligt viktigare saker för sig: 

Ni vet dealen. Peace and Love-festivalen i Borlänge bokade en för mig okänd artist vid namn Kartellen, och tydligen har frontfiguren Sebbe Staxx suttit i finkan — förmodligen för att ha målat en fitta på en vägg — samt har texter som önskar livet ur bland annat fascister och är som så många av oss öppet hatisk till de destruktiva krafter som fått fritt spelrum i samhället och drar sig inte för att säga det rakt ut utan att lägga band på sig. 

Någon uppmärksammade att Kartellen inte sjöng rara visor om glädje och sorg, och plötsligt meddelades det att Sebbe inte längre var välkommen till festivalen. Enligt tidiga rapporter berodde det på att en tung sponsor fick kalla fötter av Sebbes medverkan och drog sig ur. Debatten kom som ett brev på posten, andra artister hotade att hoppa av, det skrevs löpmeter i tidningar och bloggar om huruvida detta var 1) bra eller 2) dåligt och för första gången sedan Siwert Öholms dagar rasade debatten om “våldsmusik” som om de senaste tjugofem åren aldrig ens hade passerat. Det råder delade meningar om händelseförloppet men plötsligt var Kartellen välkommen trots allt, huvudsponsorn ute ur leken och de andra artisterna beslutade sig för att medverka igen. Jag tänker inte gräva i hela den där härvan, det är inte själva poängen.

Jag har hört alldeles för mycket grindcore, kängpunk, gangsterrap, den norskaste och svartaste av metall och Gud/Satan vet vad för bloddrypande, radioaktiva och krutröksdoftande obsceniteter och textmässiga tillmälen för att ens höja ett ögonbryn över vad gemene man skulle klassa som ”våldsmusik” och det är min absoluta övertygelse att den sortens texter snarare är vredesmättade samtidsdokument än någon slags uppmaning att gå ut och spränga saker på riktigt. De som trots allt gör det hade gjort det iallafall förr eller senare, ibland räcker det med att grannens hund tittar över och beordrar vad som måste göras. 

Kort sagt: 2014 var året då medelsvensson efter en lång tid i dvala upptäckte att det fanns musik med våldsamma texter, vilket för dem var ett nytt och hotfullt fenomen utan motstycke i historien. Halva mediasverige vaknade till liv och hällde bensin på en debatt som aldrig borde ha väckts till liv igen. Det här handlar inte om huruvida sponsorer skall styra det kulturella utbudet eller ej (min kortfattade åsikt: i helvete heller att de ska), det har andra skrivit om bättre på annat håll. Jag är mer intresserad av de högljudda åsikter som luftades i svallvågorna efter allt ovanstående i forumstrådar, kommentarsfält och andra kanaler. 

Det var så bekant på något vis. Hade jag inte hört det här resonemanget förr någonstans? För länge sedan? Kunde det vara...?

“Ok, Tipper. Gimme yer best shot!”

Japp, jag är gammal nog att minnas debatten om den ”farliga hårdrocken” på 80-talet. Den för evigt besegrade moralpanikorganisationen Hem- och Skola och deras självutnämnde vite riddare Siewert Öholm (med sin lille väpnare Allan Rubin, som saknade exakt alla tänkbara kvalifikationer för att uttala sig i några sociala frågor överhuvudtaget) ägnade större delen av ett decennium åt att på bästa sändningstid försöka stoppa vidrigheter som rollspel, hårdrock och andra onämnbara skräpkulturyttringar som utan några som helst dokumenterade undantag obönhörligen ledde till självmord, satanism, dödsknark och bögerier för en hel generation. Ockulta överstepräster som Alice Cooper, Ozzy Osbourne, Blackie Lawless och en fuckload andra tvivelaktiga underhållare med oheliga artistnamn, kläder och ansiktsmålningar som på ett jättetaskigt sätt utmanade strikta och inarbetade könsroller och samhällsnormer kastade med en aldrig sinande blodtörst lättpåverkade intet ont anande tonåringar i fördärvet —  hade inte Moralens Väktare ryckt ut med svettiga biblar och ett gudagivet tolkningsföreträde om vad som borde få sjungas om offentligt så hade hela min generation varit utplånad från jordens yta i hedonistisk självdestruktion för länge sedan.

Hail the white saviour, defeater of Vasp!

Till alla er som surmulet gnäller om ”förbuds-Sverige” och om allt man inte ”får säga i det här landet längre”, ni ska ha förbannat klart för er att detta var ett tidevarv då den saken nästan blev ett faktum och inte som idag bara en fantasi hos rättshaverister som inte tål att bli ifrågasatta. Jag vill inte höra ett jävla pip från er sida bara för att ni tror att det är samma sak att ”bli tystad” som att någon säger ”jag anser att du har fel på varenda punkt”. Get it? Detta var inte enskilda exempel på nån ensam proffstyckare som ifrågasatte något fenomen via en insändare, utan tunga instanser och – hur svårt det än är att tro det med dagens mått – dåtidens mediaelit som drev ett, haha, stort drev för att en gång för alla spika direktiven för vad för slags kulturfenomen som skulle tillåtas i landet.

Med facit i hand kan vi konstatera att det sket sig något så in i bänken för Öholm och hans med tiden övergivna arméer. Hårdrocken är större (och brutalt mycket mer "våldsförhärligande") än någonsin och det jämförelsevis oskyldiga och inte det minsta grafiska bordsrollspelandet har förvisso minskat på grund av datorspel och lajv, men det är knappast Allan Rubins förtjänst — och vi som var unga gossar, flickor och annat när det begav sig lever idag nästan allihop som fungerande samhällsmedborgare utan att begrava oss i bögerier och ockultism annat än vid festligare tillfällen och till husbehov. Hela den generationen är vuxen nu och många skrattar gott åt dåtidens moralpanik, vi tycker att det där var jättefånigt men något som tillhör det förflutna och skulle väl aldrig själva...

...eller? 

Liberala debattörer har under hela den här Kartellhärvan skrikit sig hesa om “våldsförhärligande musik”, ställt sig bakom sponsorernas missnöje över Sebbes initiala bokning och ondgjort sig till det yttersta över ombokningen och festivalledningens beslut att ge efter för den IMO ytterst berättigade kritiken.
Likt besvikna föräldrar har de med rynkade pannor och armarna i kors skakat på huvudena under djupa suckar och med tålmodigt mästrande faderlighet upplyst den oborstade kulturvänstern om att det inte är någon som helst nyansskillnad mellan att rappa ut sitt hat mot nazister och att hylla Hitler i så kallad Vit Makt-musik. Den envist hävdade devisen att det i praktiken inte är någon egentlig skillnad mellan den yttersta höger- och vänsterfalangen har rapats upp på borgerliga ledarsidor till den milda grad att en hel skvadron tyckare har fått för sig att det faktiskt är sant. (”Båda, öh, typ slåss väl, duh.”) Nazister är tydligen, trots vad fanskapen faktiskt vill och är beredda att utföra, på fullt allvar bara ”oliktänkande” [sic!] och det ägnas oroväckande mycket skriverier åt att försvara deras rätt att få komma till tals. Tydligen tror dessa skribenter att de kommer att något slags fripass den osannolika dag då “det stora raskriget” tar vid och att stormtrupperna skall låta dem få löpa fritt. Jag tror mig ha sett tillräckligt mycket brunskjortegnäll om “judemedia” för att misstänka att de kanske inte kommer undan riktigt så enkelt.

”Lika goda kålsupare” har blivit den skitnödigaste catch phrase som skådats på år och dag, och det anses helt legitimt att sitta i välstruken skjorta med en kopp designerkaffe i sitt elfenbenstorn, peka med hela handen och tvärsäkert läxa upp alla mindre vetande att det är ingen som helst skillnad på att vara med i en grupp som uttalat vill utrota, ha ihjäl, förvisa eller bara ge jävligt mycket stryk till i stort sett samtliga minoriteter utom sin egen och att deltaga i grupper som med exakt alla medel som står till buds försöker förhindra att just detta sker. Och med denna ohyggligt förenklade samhällsanalys tar dessa knivskarpa tänkare bladet från munnen och basunerar ut att nu måste vi...
Stoppa omoralen i musiken! Omoralen i musiken! Stoppa den!

Men först super vi!

För helvete, grabbar. Ni har blivit vår föräldrageneration och alla dessförinnan. Ni förfasas över kulturyttringar ni inte begriper, kan sätta er in i, ser någon mening med och till syvende och sist skräms av och därvidlag vill sätta stopp för. JAG begriper inte heller Kartellen, men det är för att jag är totalt ointresserad av hiphop, och oavsett vad jag personligen anser om kvalitet och budskap i deras texter så vore jag en satans hycklare om jag började slåss mot väderkvarnar med tanke på den allt annat än välartade punk, synth och metal jag växte upp med.

Rockmusik, punk, hiphop och alla möjliga upproriska musikformer har under hela sin existens tagit i ända från tårna för att vråla ut sitt missnöje över sin samtid och har varken tid eller skyldighet att linda in det i mjuka formuleringar för att inte trampa nån lättkränkt jävel på tårna. Det är dess förbannade uppgift att vara explicit och skitförbannad, och bara för att det de protesterar mot ligger inom ER jämrans intressesfär så behöver inte en käft be om er tillåtelse på några plan alls. Ni behöver inte gilla det, ni behöver inte begripa det, ni får (och bör) uppröras men ni har överhuvudtaget ingen vetorätt i hur det framförs.

När jag påpekar detta får jag en förvånat yrvaken reaktion och samma mantra som längre upp: ”Men... det är inte samma sak!” 

Jo.

Jo för fan, det är precis vad det är. 

Det är PRECIS samma sak som när konservativa, vita amerikaner förfasades över ”n*germusik” under jazzens glansdagar, när livrädda föräldrar fick skrämselhicka av Elvis skamlösa läderbyxjuckande eller stormen mot The Beatles som trots att Paulus tydligt sagt ifrån på skarpen i 1 Kor 11:17 lät håret växa fritt i ouppfostrad gudlöshet och gjorde det omöjligt för den moraliskt medvetne att kunna avgöra om de var män eller kvinnor.

Jaha, tack som fan, hen-maffian!!!111ett

Ni ser era trygga principer utmanas av artister och konstiga kulturkufar som inte spelar efter er världsbild och därför måste kväsas. Precis som era förfäder gjorde. Det är Siewert, Allan, Didi och Björn mot hårdrock och rollspel all over again. 

Ni ställer i er i samma led som de som blev jätteupprörda över att Ebba Grön sjöng ”Häng Gud”, ni fick Depeche Mode bojkottade i brittisk radio för ”Blasphemous Rumours”, ni är alla som såg världens undergång närma sig i och med att en skräcksminkad man med kvinnonamn lät halshugga sig själv på scen, ni är Christian Mothers Against Marilyn Manson, ni är de här griniga sovjeterna, ni är hela jävla videovåldsdebatten, ni är Bundesprüfstelle für jugendgefährdende Medien som förbjöd Cannibal Corpse att framträda i Tyskland, ni är den saudiska sedlighetspolisen, ni fick Oscar Wilde inspärrad och driven i landsflykt för ”immoral behaviour”, ni angav Jesus till romarna för samhällsomstörtande verksamhet, ni blandade Sokrates giftbägare och ta mig fan om ni inte satte eld på biblioteket i Alexandria också. 

Fuck you

Ni är Margareta Larsson som vill fängla konstnärer som inte följer AV ER satta direktiv — oavsett om ni håller med Maggan om just den saken eller ej så spelar ni henne och alla andra själsdödande reaktionära krafter i händerna.

Ni är inte musiker, bildkonstnärer, poeter, skulptörer, teatermänniskor, trubadurer, rappare eller skapande människor. (”Tillväxt” räknas fan inte, för inte ens det klarar ni av att skapa åt några andra än er själva.)

Er sida behärskar inte ämnet annat än som åskådare, vilket om inte annat märks tydligt med tanke på verkshöjden hos den sorgliga lilla klick kulturutövare som återfinns på högerkanten. Att hånfullt försöka byta namn till "nöjesindustri" är inget annat än att erkänna sin brist på insyn.

Ni är heller inte klassiska liberaler, oavsett hur ofta ni väljer att felcitera Voltaire. Hade ni verkligen stått för de (efterkonstruerade) orden hade ni begått kollektiv harakiri det första ni gjorde när artiklar om Kartellens avbokning började cirkulera, men det är tydligt att det är tämligen selektivt när det skall tas debatter om Det Fria Ordet™. Det är inget annat än konservativt hyckleri, sen kan det jamas om ”frihet” hur mycket ni vill. Det är tomma ord som bara gäller en privilegierad grupp som inte drabbas av samhällets alla tillkortakommanden och hotbilder och som har råd att välja fight efter humör.

Det är lätt att ”ta debatten” och kräva ”dialog” när en själv inte står i skottlinjen. Det är enkelt att malligt hävda att somliga ”älskar våld” när det egentligen är så långt det går att komma från att ”älska” någonting och i själva verket endast är en desperat sista utväg för att ens överleva — och den beslutsfattande delen av samhället gäspar, tittar bort och lägger sin energi på att stoppa fittkonst och ge bort vårdcentraler till sina golfpolare.

Pengaräknande högerspöken som inte bidrar ett skvatt till den kulturella utvecklingen skall enbart hålla käften om allt inom det området, vi betackar oss för era ständiga försök att sätta direktiven för vad som gäller. Ni får hjärtans gärna vara med och ta del av utbudet, men hur det framställs och vad det ska innehålla sköts bäst av folk som faktiskt kan det.

Det är ni som är kålsuparna. Siewert är med största sannolikhet stolt över er. 

"God bless you guys!"

Veckans Djur #6

Det är dags att återuppta denna kortlivade tradition för allmän fröjd och förnöjelse. Utan att ägna en massa tid på ovidkommande tjafs går jag rakt på sak!

Jesusödlan
Motivering: Den springer ifrån dig innan du hinner korsfästa den. Bonus: Ge den en käpp och en hög hatt och allt blir perfekt.


Puttin' on the Fritz...

Nej, men är du så jävla bra själv då?

Det är inte sannolikt att jag tänker börja blogga regelbundet bara för att jag gör ett inlägg. Två gånger har jag kapitalt misslyckats med att sätta igång på en någorlunda stadig basis, motivationen är helt enkelt inte där och sannolikt bryr sig inte en käft ändå. Det hindrar inte att jag kan skriva lite tjafs iallafall, ey?

Jag har hängt på internet i drygt 20 år. Sedan jag började spela MUD tidigt nittiotal har jag följt utvecklingen från textbaserade telnetklienter till dagens dampiga Flash-explosioner och reklambaserade gränssnitt och annan onödig skit. Det som en gång var något av ett informativt paradigmskifte är idag en lika självklar del av det dagliga livet som brödrostar, fönsterkuvert och dåligt väder. En sak som dock alltjämt fascinerar mig med det är att man får möjlighet att för ett ögonblick titta in i hjärnan hos vissa sorters människor som man av naturliga skäl aldrig någonsin stöter på i det levande livet, av det enkla skälet att de antingen är för få eller så motbjudande att man inte skulle kunna vistas i samma rum utan att börja svullna mentalt från strålningen av konkret, kosmisk enfald.

Min stora vurm för semantik har gjort mig uppmärksam på att de har en sak gemensamt. Med enorm envishet försöker de kollektivt skapa nya definitioner av etablerade ord och uttryck genom att helt enkelt hamra in sina egna, nya betydelser i öppen diskussion för att med tiden skamlöst göra gällande att det är vad det betytt hela tiden. Extra intressant då många av dessa i övrigt klamrar sig fast vid vad de anser är gudagivet och traditionellt, eller — helvetets härar förbjude — "objektivt sant".

För att göra det enklare för det dagliga surfandet har jag sammanställt en lista på vanligt förekommande uttryck och dess uppdaterade betydelser. Den är uteslutande baserad på empiriska fältstudier via en fuckload nätforum genom åren och jag är lyckligt medveten om att de inte för ett ögonblick är allmänt vedertagna definitioner. Troligtvis kommer de aldrig att bli det heller, men det är näpet att studera envisheten hos dem som anser att detta är vad som egentligen gäller.

Here goes:

Aftonbladet = PK-maffians främsta verktyg. Se Media, Hjärntvättad.
Altruism = Ondska. Egenskap hos frihetshatare som tänker på andra än sig själva.
Antivitist = Ett flerstavigt ord som nån snubbe hittade på. Synonymt med alla som inte håller med dig och därmed aktivt arbetar för att utrota den vita rasen från jordens yta. Vad annars? Se: Oikofob.
Avpixlat = Den enda verkliga källan till sanning. Uteslutande byggd på känsloargument och kränker inte sina läsare med fakta eller logik.

Bögar = Nåt onaturligt. Vill förmodligen åt din röv. Får längre inte knackas på stan. PK-maffians fel.

Censur = Att bli ombedd att hålla käften av en trolig kommunist. Se: Yttrandefrihet.

DDR = Nåt kommunistiskt. Idag ett prefix för länder med endast två TV-kanaler.

Entreprenörer = Halvgudar bland män. Behöver inte prestera något av vikt, relevans eller mätbar framgång, men skall hyllas som övermänniskor. Bör ges all exekutiv makt.

Fakta = Så jävla PK.
Feminist = Tjocka, håriga kvinntimmer med attitydsproblem. Vill skära av din kuk. Källa: Nån snubbe.
Flum = Allt du inte begriper vad det innebär, och därför kan ingen annan göra det heller. Bör därmed avskaffas.

Frihet = Rätten att slippa skatt. Hatas av människor som bryr sig om sin omvärld. Se: Kommunist, feminism
Förr = Då det var bättre. Du levde inte då men minns det iallafall.

Gammelmedia = Skribenter med källhänvisningar, research och ansvarig utgivare. Den diametrala motsatsen till Avpixlat. Se PK.
Genus = Nåt hittepå-skit om kjoltyg som tror sig vara bättre än du och pratar innan de blivit tilltalade. Se: Flum, Kvinnor

Hen = Kastrationsångest.
Hjärntvättad = Tillstånd hos alla som inte håller med dig. Utförs av PK-maffian via Sveriges Television och Aftonbladet.
Humaniora = Kunskap som är onödig för näringslivet och därvidlag för hela mänskligheten. Se: Flum, PK

Kommunist = De som inte röstar SD. Vill införa sharialagar, ha det som i Sovjet samt flytta till Nordkorea. Se: Självhatare
Kränkt = Objektivt negativt tillstånd hos män som fråntagits sin gudagivna rätt att "bara skoja lite" med kvinnor, bögar och negrer. Tas inte på det allvar nöden kräver vilket är det främsta beviset för PK-maffian.
Kultur = saker du gillar, sannolikt hotade av någon slags neger. För saker du inte gillar, se: Flum
Kvinnor = Nåt konstigt. Visste en gång sin plats, vill idag inte prata med dig. Fick tydligen rösträtt via en miss i planeringen, bär numera byxor och envisas med att vistas i arbetslivet. Allt är PK-maffians fel.

Logik = Är du bög eller?

Marknadskrafter = En helig, kosmisk magi som gör hela världen till ett paradis av ren automatik förutsatt att dess lärjungar tillåts göra exakt vad de vill utan juridiska efterspel. Se även: Enhörningar, astraldelfiner, Jesus.
Media = Majoriteten ägs kanske av näringslivet och högerkrafter men är ta mig fan uteslutande kommunistisk iallafall. Nån snubbe sa det.
Miljöpolitik = Det näst värsta en libertarian kan höra talas om eftersom miljöproblem inte existerar enligt tankesmedjor.
Män = Personer av hankön som håller med dig. De egentliga offren i samhället. Allt du säger för deras talan. Se: Självhatare

Nationalsången = Har sjungits i alla skolor varje morgon sedan Jesu tid innan PK blev statsreligion. Källa: Nån snubbe.
Nationell = "Stolt över sitt land". Att definiera sin identitet efter var man är född, inte efter vem man är eller åstadkommit själv.
Neger = Traditionellt sett en färg, så som gulbrun, havsblå och gräsgrönt. Även ett slags utrikiskt fotfolk till PK-maffian, men det får man väl inte säga i det här landet längre.
Negerboll = Det basala grundfundamentet i svensk matkultur.
Nån snubbe = En primär och fullt tillräcklig informationskälla

Oikofob = Ett flerstavigt ord som nån snubbe hittade på. Se: Antivitist
Onaturligt = Allt du tycker är äckligt och inte förstår.

Patriarkat = Bra skit. Finns inte om någon frågar.
PK = Politiskt korrekt. För 20 år sedan ett begrepp för folk som var paniskt rädda för att trampa någon på tårna, idag ett nedsättande epitet för människor som begagnar källkritik, vägrar rasism, homofobi och social missanpassning.
PK-maffian = Den egentliga makten i landet. Består huvudsakligen av en handfull miljöpartister på SVT samt Aftonbladets kulturredaktion men har agenter i samtliga instanser hela vägen till EU-parlamentet. Styr exakt allt med järnhand och kontrollerar hela Sverige på detaljnivå. Weapon of choice: Hjärntvätt. Källa: "Det vet ju alla".
Prostitution = En mänsklig rättighet.

Religion = Något dåligt när ökenmän med taskig kvinnosyn öppnar käften. Bra när män med liknande kvinnosyn från den egna demografiska gruppen gör det. Se: Tradition

Sanning = De egna åsikterna. Får ej ifrågasättas. Se: Yttrandefrihet
Självhatare = Folk av hankön som inte har genomskådat feminismen och/eller svenskar som inte håller med dig.
Skatt = Den absolut största och vidrigaste formen av mänsklig tortyr. Ingen i det kända universum är mer utsatt och förnedrad än den libertarian som drabbas.
Stolthet = Leva på andras bedrifter och plocka personliga poäng på att löst tillhöra en större gruppering.
Svenska Folket = 9% av väljarkåren.
Sverige = Fosterlandet. Har inte släppt en jävel över bron sedan hedenhös, men är sedan ett antal år infesterat av miljontals bögar och negrer från långt borta och hundratusentals nya kommer in varje dag. Symbolmässigt är Sverige något att identifiera sig med i brist på egen personlighet. Representeras av Svenska Folket, hatas av PK-maffian.
Sverigeflagga = Symbol som burits på kläderna sedan tidig bronsålder fram tills den nyligen förbjöds av PK-maffian. Hissades förr varje dag i skolor och utanför röda stugor. Är än så länge gul och blå men kommer att bytas ut mot nåt PK eftersom den anses vara rasistisk. Det är säkert, nån snubbe sa det!

Tankesmedja = Metafysisk trollkarlsorden med heliga män. Ett epicentrum för all nödvändig kunskap, det vill säga Marknadskrafter.
Tradition = Något som alltid har funnits i landet; dvs åtminstone de senaste 20-30 åren eftersom det är så länge du kan minnas. Traditioner har aldrig någonsin förändrats och måste skyddas mot förintelse från PK-maffian och olika sorters negrer.

Vänstern = Alla som inte håller med dig. Lämpligt användningsområde: "Typiskt vänstern, lol!" Se: Flum, Kommunist

Yttrandefrihet = Den gudagivna rätten att säga vad man vill, när man vill, hur man vill och till vem man vill utan att någon får säga emot eller ifrågasätta.

Öppnade ögon = Egenskap hos dig och alla som håller med dig.

The Star-spawns are not right

Att vara fanboy är något jag tar på största allvar. Mina Alien-tatueringar och skamlösa vurm för allt som på endera sättet kan relateras till H.P. Lovecraft skulle säkert dömas ut som något man borde ha växt ifrån för över tio år sedan och söka sig till nya, mognare intressen eller - om man får tro en oroväckande stor skara - inga intressen alls.

Hur som helst.

Jag har i flera år med enormt intresse följt mästerregissören Guillermo del Toro och hans långt skridna planer att en gång för alla göra en filmatisering av Lovecraft som inte faller i samma fälla som de som redan gjorts.

Dagon var väl festlig i sina stunder och delar av Necronomicon gjorde i varje fall sitt för att utöka mitt samplingsbibliotek, men på det stora hela är alla spelfilmer med Lovecraft på omslaget ren och skär dynga.

Undantag är den oväntat lyckade The Resurrected som (trots sin spåniga 90-tals-setting och hysteriskt omotiverade amerikanska titel "Shatterbrain") är en riktigt underhållande liten pärla baserad på The Case of Charles Dexter Ward. Här bör också John Carpenters mästerverk At The Mouth of Madness nämnas, denna helt jävla lysande rulle som förvisso inte är baserad på något originalverk av Howard Phillips men som är ett homage av världsklass och tillika det överlägset bästa filmprojektet av något som involverar Mythos.

Felet alla gör när de försöker omsätta Mythos i rörliga bilder är att samtliga får för sig att filmerna till varje pris måste utspela sig i någon slags nutid istället för originalens 30-talsmiljöer. Skall det göras skräckfilm ska det fanimig göras ordentligt och jag förstår inte hur man tänker när man inte begriper att känslan av bottenlös skräck för det okända och den presumtiva närvaron av tentakler gör sig bättre ju längre från vårt moderna, upplysta [sic!] tidevarv man förlägger det i.

Vad fan gör Esoteric Order of Dagon på spanska sydkusten på 2000-talet? Hur kul är det med sanity loss med en mobiltelefon i näven? Är det inte självklart att ett jätteläskigt och dammigt antikvariat är effektivare under ett fiktivt trettiotal än under informationsåldern? Och nog fan är det mer stämningsfullt när protagonisten rotar igenom gulnade tidningsarkiv i taskigt upplysta bibliotekskällare än lojt fjantar ut på Google?

Detta vet ni, detta vet jag och detta vet del Toro. Han tillhör den lilla skara av filmskapare som faktiskt kan och får göra vad han vill och dessutom minns det resten av Hollywood gärna glömmer, det vill säga att "artistisk integritet" inte är något flummigt man kan prioritera bort utan kanske det mest grundläggande för att slutresultatet ska innehålla någon som helst kvalitet.

Och nej, Hollywood. Frånvaron av manus kan inte vägas upp med explosioner och tuttar om man tar sig an Mythos. Bara så att ni vet.

Sålunda. Att någon annan än Guillermo skulle kunna ro "Mountain of Madness" i hamn känns osannolikt. Han kan tentakler, han kan böckerna och han vet vad som krävs för att göra H.P. rättvisa. Ett tidigt manus som råkade läcka ut besvarade frågan alla fanboys/girls/shoggoths ställde sig: Ja, filmen kommer att utspela sig på trettiotalet och inte för en vecka sen. Fattas bara annat, jag undrar hur de skulle kunna förklara nödvändigheten av en antarktisk expedition för att spåna i outforskade områden på Sydpolen när man bara behöver rikta en satellit åt rätt håll eller dra en extra vända i helikopter. (Jag vet att AvP kom med en ful-lösning på varför man behövde åka dit personligen, men den filmen talar vi inte högt om, ok?)

Hade Hollywood fått bestämma hade man dessutom skrivit in en foxy hjältinna för tonårskillarnas skull samt lobbat stenhårt på en PG-13-rating. Samt explosioner.

Go on. Attack me with firearms and see what happens.

Härom veckan kom en nyhet som var bra och dålig. Filmningen skulle starta i maj, 2011 och det var gott att vara människa. Dock, den här artikeln visste också att berätta att hela Hollywoods favorit-utomjording Tom Cruise skulle spela en ledande roll. Där gick halva budgeten, fick man anta. Botox kostar och jag vet inte vilken level han dingat upp till i Hubbards cabal, men det är inte gratis att bli upplyst med de metoderna. Nå, jag medger att Vanilla Sky och Minority Report var utmärkta filmer (men, var det Tompas förtjänst?), däremot inte War of the Worlds. H.G. Wells är nästan lika helig som H.P. och jag vill kräkas genom näsan när man skriver in gulliga barnroller i manus bara för att det skall vara så (ja, oh extremt onödiga ny-inspelning av The day the Earth stood still, jag talar om dig).

Allt var förlåtet när Ron Perlman lades till listan.
Den mannen gör allting rätt.











Lesser servitor race, kanske?

Idag kom en dusch kallare än de ismassor som döljer shoggothernas hemvist. Trots James Camerons frikostiga producent-slantar har hela projektet gått in i väggen och det ser mörkare ut än [valfri skitnödig mythos-referens]. Läs här och även här. Hur jävla svårt kan det vara?










Hollywood, vi har ögonen på er.

Hör på, Guillermo: Fimpa Tompa och detta erbarmliga 3D-tjafs, bara där kan du skala ner budgeten med åtskilliga miljoner. Sök upp en annan studio som inte är lika gnälliga, se för helsike till att inte under några som helst villkors vis tumma på R-rating och ge oss det vi har förtjänat i trettio års tid - en värdig och källmaterialet trogen Lovecraft-film utan all jävla tillrättalagd idioti som per definition förstör alltihop. Du är den ende som kan göra det ordentligt och om inte ens du kan sjösätta detta så lär vi aldrig få se vettiga tentakler på vita duken.

Och, handen på hjärtat, vad finns det då att se fram emot här i livet?

Hjärter Dum

För ett år sedan ungefär föll min blick på en tråd på Helgon där en ung man var djupt orolig för hur han skulle gå tillväga inför den av näringslivet framkrystade 'högtiden' Alla HJärtans Dag. Det stod ganska klart att hans tilltänkta skulle dumpa eller slå ihjäl honom om han inte levererade tillräckligt med tecken på sin djupa kärlek med hjälp av allsköns dyrbarheter och ritualer och han sökte sig därmed till internet för råd och hjälp. Jag tyckte att det var skitlöjligt alltihop och skaldade en dikt på stående fot och postade som svar. För några dagar sedan råkade jag hitta den av en slump i ett avlägset hörn av en hårddisk och insåg att den var för bra för att inte publiceras igen. Here goes:

En framkrystad högtid för ömhetsbevis
visar att kärlek trots allt har ett pris
En girig affärsman slår mynt av ditt hopp
att med tillräcklig gåva få nyttja din snopp

En inslagen muta till den du har kär
kanske äntligen stillar ett uppdämt begär
efter tillfällig närhet och uppgivna skjut
tills din plånbok är tom och chokladen är slut

Ja, en gång om året är chansen total
att för enda dag dämpa rysliga kval
Ty somliga kvinnors ha-galenhet
Kräver tecken på känslor i hårda paket

För lust är lust, och mus är mus
i dyra silkestrosor
Det kräva vin och tända ljus
samt smycken, fjäsk och rosor

"Men hur ska jag göra?" tänker du nu
Ja, ingen är perfekt, speciellt inte du
Så köp du din kärlek så länge du kan
Betala för att bli en framgångsrik man

Ty tack vare dig som är ytlig och svag
på februaris fjortonde dag
fick jag skäl att dikta min cyniska vers
och smäda en känslokall, dumdryg kommers

Gamla synder

Ja hej hej.

För ett drygt år sedan publicerade jag följande verk, vilket emottogs med stor entusiasm från betydligt fler än jag trodde skulle bry sig. Mycket så trevligt.

Vår server morlocks.net har varit nere i en längre period på grund av ny maskinpark och uppdateringar de luxe. Det tar ju sin lilla tid, sådant där.

Oavsett vilket lever liket igen och medan jag sliter mitt hår för att få tid för att få klart Morlocks huvudsida kan jag ju passa på att slå ett slag för det verk som omnämndes i första stycket. Det heter samma sak som min förra kortlivade blogg, blanda inte ihop begreppen nu.

Here goes:

STRAUSS EX MACHINA


Allt där är gratis. Lycka till.

Over and out.

//J.

Veckans Djur

När vår Herres år 2011 tog sina första stapplande steg satt eder utsände i bakrusig förvirring och smidde ogrundade planer. Den första tanke som dök upp i min sargade hjärna var att det var ett perfekt läge att ge en gammal oerhört dum idé en ny chans. Att varje vecka, oavsett väderlek, presentera en starkt symbolladdad representant för vår vilda omvärld, med tillhörande blytung motivation för dess nominering och ett oemotståndligt porträtt som i en vacker värld hade talat för sig själv.

Jag ger er: Veckans Djur.

Låt djuret vara er ledstjärna i livets jämmerdal. Må det ledsaga er i dagarna sju innan stafettpinnen skickas vidare till nästa varelse. Identifiera er med djuret. Låt det välsigna er och bevara er och vara er nådig. Känn med djuret, BLI djuret. Bejaka dess lekamen, betrakta dess upphöjda plats i Guds gröna hage, trollbinds av dess mäktiga närvaro i ditt liv. För en vecka är det bara ni och inget skall skilja er åt förutom första bästa måndag, vilken obönhörligt slår sina rostiga klor i oss med strikt statiska sjudygnsintervaller. Fuck you, måndag.

Det är enorma krafter vi har att göra med.

Då den här bloggen fick sin motvilliga reboot igår och denna dag ser vecka fem födas så har de första fyra kreaturen endast offentliggjorts på det obskyra sociala mediet Facebook. Av hänsyn till min växande fanbase ser jag mig nu tvungen att presentera en smärre resumé innan den bomb som just Veckans Djur alltid skola bli låts brisera. Hav förtröstan, tålamod är en dygd.

DJUR #1: Myrkotten.
Motivering: För allt vad den gjort för mänskligheten.


Den är dessutom släkt med både myrslok och armadillo.

DJUR #2: Den flygande hunden a.k.a fruitbat.
Motivering: Fruitbat, för tusan! 'nuff said.


Förbjuden frukt smakar bäst.

DJUR #3: Alpacka
Motivering: För att de är helt jävla mongo.


Hurr durr. Derp derp.

DJUR 4#: Surikat
Motivering: Om Kraftwerk hade varit pälsdjur.


Från vänster: Florian Schneider, Wolfgang Flür,
Karl Bartos, Ralf Hütter, Klaus Roeder

Och för att göra väntans pina så kort som möjligt…

VECKANS DJUR #5: KAKADUA
Motivering: De fäller upp sin kam när de skriker. Jag och alla pseudo-gothare hade kunnat sälja din morsa för att ha samma egenskap. Dessutom ser de roliga ut när de äter.

Waka waka!

Enligt Grotesco så hade Hitler ingen kakadua:


Det har inte jag heller. Betyder det att denna gemensamma nämnare gör att jag har kopplingar till Hitler och därmed i förlängningen till nationalsocialismen?

Enligt rådande kvällstidningsretorik är det precis vad jag har. Jag passar därmed härmed på att be alla förintelsens offer om ursäkt och väntar med hängande huvud och penis på Aftonblaskans upprörda rapportering om "Nynazismen i bloggosfären - Vi har hela listan". Sieg Heil, era Satans medlöpare. Rollspelen och hårdrocken fick mig att göra det.

Måndag innebär för övrigt inte bara Veckans Djur utan också den dag då man skall påminnas om vilken dålig människa man är och hur uselt livet är att leva, så nu är det slut med festligheterna.

Stick och skäms nu, allihop.

//J.